Så det var inte igår som jag var på ...

... 17th Biennale of Sydney, Modern Museum of Art. Some old photos from the opening night. För konsten. 

Söndag 29 maj och det fortsätter regna

Philip och jag gick till Oxford Street. Vi gick till Fat Face. En hel kör av sjungande pajer. 

Philip köpte en liten liten paj. Jag tror att små små pajer låter som en gosskör. 

Vi åkte till en förort. Förorten kan ha hetat Canterbury. Kan ha hetat något annat. Jag tror att det här är Sydneys motsvarighet till Fisksätra. 

Kamerabutiken. Inte den kamera som Philip köpte, men en snygg sådan. 

Vi gick till en korean inne i city och åt Bi-min bap. 

Nu ska jag ha seg lördagkväll med chips och fanta. Jag har hyrt film och köpt en bok om typografi. Det får bli sysslan för kvällen. 

So beautiful

Den här posten behöver man läsa med den här sången i bakgrunden. Orden i texten är kanske inte helt spot on ... men jag älskar låten och den påminner mig om när vi hade vardaglig söndag. Jag satt och jobbade lite, Arvid satt och läste tidningen. Vi städade lite. Vi lyssnade på 60- och 70-tals soul på min rassliga transistorradio.

Simply Red – So Beautiful

Vi sitter på färjan ut till Manly och är kära. 

Vi åt lunch på Bavarian Bier Café. Jag beställde musslor. När man öppnat dem såg de ut som hjärtan. Här sitter han som tillhör mitt hjärta. 

Mittemot honom med stranden i bakgrunden sitter jag. 

Min husliga man lagar mat till sin hårt arbetande tjej. 

Vit choklad.

Jag och min kille är väldigt olika långa. Inte helt lätt att få med oss på bild utan att titta var i tusen jag plåtar. Förlåt Arvid. 

Vi tillbringade en väldigt speciell kväll på en bar på 36:e våningen med den här utsikten. Snart ska min fina kärlek åka hem till Sverige igen. 

Sista frukosten tillsammans i Sydney. 

Hej då Arvid. Ta hand om honom. Han är som hans bagage. Fragile. Egentligen spelar det ingen roll var någonstans i världen vi är. Vår kärlek är fortfarande lika stor. Spelar lika stor roll. Hör ihop lika mycket. Jag får kasta slängkyssar som stjärnorna tar vidare. 

Hunter Valley

Min lite försenade födelsedagspresent till Arvid blev en resa till Hunter Valley, vindistrikt. 

På det här stället stannade vi för scones och Dr Jurd's Jungle Juice. Fast vi smakade inte juicen. Han såg alldeles för arg ut. 

Sedan stannade vi till på Lindemans vingård. 

Nästa vinstopp, på en annan vingård som jag glömt bort namnet på. Vi fick sitta ner och titta på en femton minuter lång film som handlar om hur man gör vin. Det kändes som jag var 12 och satt i klassrummet igen. Fast ett ganska fint sådant i och försig. 

Vi fick middag. Nu kändes det inte längre som jag var 12 och i skolbänken igen. Jag och Arvid till bords. 

Sista stoppet och en vitsig dam som undrade var Sven som är lång och blond.

Vi lämnade Sven hemma. Men här kan ni se vilka som var med på resan. 

Jag. 

Just det, vi hade söndag också

Vi gick till en av mina favorit bokbutiker, Kinokuniya. 

Vi gick till Queen Victoria Building. 

Vi gick till Fiskmarknaden.

Sedan promenerade vi tillbaka hemåt genom Ultimo.